Fred ut, Kanin!

Dagens tredje stora lycka låg och väntade på mig i min inkorg. Det händer inte onödigt ofta kan jag lova. Maken till trist läsning får man leta efter. Men icke desto mindre fann jag där glädjen av att ha en bror. Vi håller som bäst på att försöka styra upp en nördhelg deluxe i februari med en gemensam vän av gammalt snitt. Jag skickade nyligen ett mail till pöjken för att berätta vilka dagar under månaden jag är upptagen och avslutade det hela med frasen "Fred ut, Kanin!" Jag tycker om att snickra ihop små saker bara för att kasta ut bland folk. Det fungerar mest som ett sätt att sondera den sociala terrängen. Ofta hittar jag någon som förstår jag syftar på och då är allt väl. Det händer givetvis att det tar ett tag innan jag hittar vederbörande men det brukar alltid lösa sig till slut. Men den här linen har jag slängt mig med till och från i minst ett års tid utan att få napp. Så dött har det varit att jag stundtals funderat på att bli deprimerad. Men helt plötsligt efter vad som känns som ett livslångt sökande hittar jag någon och då visar sig fanskapet vara min egen bror. Inte illa! Jag borde iofs ha prövat den på honom tidigare, han är bra listig faktiskt så det förvånar mig att jag inte försökt.. Men sånt är livet. Det här har i vart fall stärkt mig i tron. Jag ämnar nu överösa alla jag känner med frasen i hopp om att hitta ännu en till vårt sällskap. En trio måste rimligtvis gå att få ihop... Således

Fred ut, Kanin!