Många saker gör mig glad och en del saker gör mig lycklig. Lars Ohly är sällan varken det ena eller det andra. På senare tid har han dock blivit det främsta beviset på regeringens framgångsrika politik, och ironin gör mig såväl glad som lycklig. Ohly har under alliansens tid vid makten äntligen haft råd att äta sig mer än mätt. Han har ökat sitt omfång flera storlekar under nuvarande mandatperiod, något som tydligen inte var möjligt under sossarna. Trots att han som så många andra har fått det bättre verkar han obstinat inställd på att försöka försämra sin och många andras situation i höst. Kan det vara så att han inte kunde hantera den frihet det innebar att få förvalta sina egna pengar och därför kommit fram till att ingen rimligtvis klarar av det? Den här sortens projicering kan svårligen betraktas som en god nog anledning att minska min rätt att bestämma över mitt eget liv. För det gör jag bättre än Lars Ohly.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar