Inglorious Basterd

Kvällen stora begivenhet var just Tarantinos senaste lilla skapelse, vilket titeln måhända skvallrade om. Det märktes att det var en Tarantinorulle, inget tal om den saken. Rappa, hårda repliker och inte så lite våld. Men på det hela taget tog det allt för lång tid innan den var över. Det blev, mer exakt, så segt att jag tog mig tid att sätta ihop ett litet bildspel åt Presidenten under tiden. Nu är jag visserligen sådan till min natur att jag gärna gör två saker samtidigt, men det är ändå indikativt att det sker under en film jag aldrig sett tidigare. Sannolikt är det Tarantinos sämsta film hittills, men det är inte nödvändigtvis ett dåligt betyg. Det är trots allt en helt okej film som jag mycket väl kan tänka mig att köpa när den gått ner i pris och närmar sig 2 för 99 kronor. Det råkar för övrigt vara mitt favoritpris vad filmer beträffar.

Inläggets titel är också en referens till den allt annat än ringa kritik jag fått utstå från min flickvän under veckan som har passerat förbi. Presidentens lägliga återkomst till lärdomsstaden sammanföll väldigt väl med en större törst än normalt. Säsongen är ju inne för julöl och vi är båda vänner av Mariestads så vi gav oss på Mariestads julebrygd. Veckans kvällar har ägnats åt filmgluttande på en imponerande nivå samt det osvikliga intaget av två julöl vardera. Julebrygden säljs i fyrpack, därav antalet. Det här låter inte särskilt märkvärdigt för någon vettig människa på planeten. Ännu mindre märkvärdigt ter det sig när man betänker att vi faktiskt pratar om 3,5 % öl. Inte mycket att bli orolig för kan man lätt tycka. Min kära flickvän är dock inte nödvändigtvis, eller rättare sagt inte det minsta, av samma uppfattning. Hon börjar istället mumla om alkoholism när ämnet väl dök upp i dagens telefonsamtal. Eftersom jag känner min flickvän väldigt väl vid det här laget hade jag medvetet undvikit ämnet hela veckan. Det faktum att jag har sällskap om kvällarna irriterar henne tillräckligt. Hon gick till och med så långt som att säga att om jag skulle dricka en starköl per kväll så skulle hon tvingas göra slut. Det är svårt att inte känna hur det riktigt spritter i benen när någon bjuder upp till dans på det här viset. Det är inte mycket som går upp emot att syna när folk bluffar. Agendan är således fastslagen för åtminstone den nära framtiden. Det ska bli mycket underhållande... Kanske...

Nu väntar miss Potter och postkoloniala drömmar.