Vansinnets makter har satt klorna i den fridfulla lärdomsstaden. Tidigare idag släpade jag med mig Presidenten för att spana på julklappar inne på Prisfyndet, en otroligt trevlig spelbutik i centrala Uppsala. Det hela visade sig dock ha varit en bortkastad omväg på 50 meter. När vi klev in möttes vi av tekniker från CSI: Uppsala som meddelade att Prisfyndet hade haft inbrott under natten och att undersökningen inte var klar än. Det här leder till en oundviklig fråga:
VEM I HELVETE GÖR INBROTT I EN SPELBUTIK?!?!?!
Till saken hör, för de av er som inte känner till det, att spelnördar själva sällan är av den disposition som krävs för att varken vilja, orka eller kunna utföra inbrott. Skulle någon mot all förmodan vara det skulle detta kriminella driv med största sannolikhet riktas mot någonting annat än den lokala spelbutiken. Jag är medveten om att det börjar lukta fördomar just nu, men jag är säker på min sak varandes en ganska go' spelnörd själv nämligen. Brädspel, och visserligen även rollspel, blir för de flesta antingen något som dör ut väldigt snabbt eller till en stor passion. De lokala spelbutikerna har svårt nog att gå runt och börja inte ens tala om att hålla priserna nere.... hemska London! Vi som spelar brädspel älskar våra brädspelsbutiker helhjärtat och lägger ut en hel del pengar på att stödja verksamheten, inte tvärtom. Jag kan inte ens tänka mig en miniatyrspelare som skulle kunna gå till de här längderna. De är de största nördarna av alla... jo då... Och ingen familjefar utan brädspelintresse skulle komma på tanken att bryta sig in i en spelbutik när det fortfarande rullar så många värdetransporter på våra vägar. Men det finns en till grupp människor som hänger ihop med spelbutikerna och jag är övertygad om att gärningsmannen eller -männen (men jag är 99% säker på att det är pojkar som gjort det...) står att finnas i den här gruppen.
Barnen. Alla dessa tonårspojkar som spelar Magic the Gathering, Yu-Gi-Oh!, Pokémon, World of Warcraft och diverse andra CCGs. Till att börja med är de instabila till sin natur. Tonåringar är många saker, men ytterst sällan onödigt stabila. Jag kan visserligen hålla med om att det krävs en dugligt bristande stabilitet för att begå ett inbrott, men varför inte. Att ägna sig åt CCGs innebär att ständigt spendera stora mängder pengar på nya kort. Gör man inte det har man inte en chans. Men det är klart, har man en liten grupp där alla är överens om att bara använda lite gamla kort behöver det inte kosta så mycket, men så snart som en frångår principen kommer de andra inte ha någon chans. Och det är verkligen stora pengar som ryker, särskilt för någon i tonåren. Ett paket går på i runda slängar 40 kronor och innehåller då normalt sett ungefär 15 kort. För att bygga upp en bra lek på 60 kort och att hålla den uppdaterad blir schweinteuer! Och för en tonåring från ett normaltfattigt hem men med vänner som kastar ut pengar på det kan jag tro att frestelsen till slut tar överhanden. Att aldrig vara bäst på det som alla vännerna gör bara för att man inte har råd är en ganska överskattad känsla oavsett vad man har för uppfattning om den.
Så tips till polisen, skicka spanare till alla högstadieskolor och leta efter lite lagoma nördar och fråga om det är någon som ovanligt mycket nya kort. Snabbt fixat! CSI: Uppsala!
Jo, förresten.... SLUTA GÖRA INBROTT HOS SPELBUTIKER!!!!